#dasSMACC – dag 1

Källa: https://de.wikipedia.org/wiki/Datei:Tempodrom,_Berl%C3%ADn,_Alemania,_2016-04-22,_DD_01-03_HDR.JPG

dasSMACC Dag 1, Tisdag – klinik och forskning

Tidigare sammanfattningar: Workshops

Efter dagen med workshops började den officiella konferensen. Nytt för i år, och nytt för medicinska konferenser i stort, var att man hade gjort allt till ett “singel-spår”. Här fanns det inga parallella föreläsningar utan alla var hänvisade till Tempodromen där man i bästa “TED”-manér förvisade föreläsarna till en runt podium omgärdade av ca 2500 åhörare.

Här kommer en kort resumé av första dagens föreläsningar. Tanken är att ge en, i bästa fall, någorlunda representativ bild av föreläsningen som förhoppningsvis kan verka som smakprov för att någon av er skall vilja titta på föreläsningen som alla kommer läggas ut online. Antingen på SMACC:s vimeo-kanal https://vimeo.com/smacc och/eller podcast https://itunes.apple.com/us/podcast/smacc/id648203376?mt=2

Prehospital framtid
Den inledande föreläsningen leddes av Brian Burns från Sydney HEMS där han blickade framåt och tittade på hur prehospital vård skulle kunna se ut i framtiden. Mycket handlade om telemedicinska förmågor med både video och vitalparametrar strömmande till sjukhus men också smartare bilar för att kunna förutse att det skett en olycka. Detta gjorde han samtidigt som man gjorde en fullständig extradikering av en person från en bil på scenen, komplett med hydraliska plåtsaxar och immobilisering. Allt på ca 10 minuter!

Man kan lära från anekdoter
Jess Mason från EM:rap som har gjort flera av de videos vi har lagt upp här på hemsidan tog ett lite annorlunda grepp om podiet och levererade en presentation utifrån ett narrativ (en berättelse). Även om nästan alla andra presentationer hade en bit berättelse i sig var den här föreläsningen helt upphängd kring en central berättelse.

Vänner behövs!
Sara Grey, intensivvårdsläkare från Toronto delade sedan med sig om några av sina värsta upplevelser under sin tid som läkare. Det var framförallt de situationer där hon personligen drabbades och inte bara patienten hon vårdade. Hon underströk vikten av vänner för att kunna ta sig igenom sådana situationer och menade att man kan behöva vända sig till olika vänner i olika situationer. Hon myntade begreppet “Failure friends” för vänner man kan vända sig till för att prata om sina misstag, något som många påpekade är just ens “vänner” och inget annat. Min tolkning av detta var att man måste våga prata om sina misstag med någon och kan man inte göra det med sina vänner är det tveksamt vilka man faktiskt kan göra det med.

Randomisering bör vara normen
Sedan tog två intensivvårdsläkare från Wellington ICU vid och genomförda i Jens ögon lysande föreläsningar om modern intensivvård och forskning. Alex Psirides började med en kritisk granskning av vad vi gör vid livets slutskede för många av våra patienter. Även om föreläsningen var färgad av statistik och data från anglosaxiska länder var det mycket tankvärt och igenkännbart hos oss. Han förde fram argumentet att döden har blivit 2000-talets nya tabu efter sex på 1800- och 1900-talet. Citatet “2 weeks stay in the ICU can save you one hour of difficult conversation” sa det mesta. Vi behöver börja bli bättre på att ta de jobbiga diskussionerna och avslutade med Donald Trump iförd en keps med “Make dying great again”. Kan varmt rekommendera denna föreläsning när den kommer upp online.

Nästa narkosläkare från Wellington var Paul Young som har ett stort intresse för klinisk forskning och som också är djupt involverad i deras forskningsnätverk för ca 70 IVA-kliniker i Nya Zeeland och Australien. Han menade på att vården har fått forskning om bakfoten. Nu inkluderar vi personer i studier när vi vill undersöka en behandling istället för att exkludera patienter som skall få en behandling där vi är helt säkra på att det inte finns något alternativ. Han menar på att normen borde vara att randomisera och studera alla patienter där det finns en osäkerhet kring bästa behandlingsalternativ. Då måste vi också bygga upp en struktur i sjukvården för att detta skall vara lätt och inte som idag, ganska betungande för de som jobbar på golvet att samla in den data som behövs för studierna. Han pratade också om effekter av studier och behandlingar på ett uppfriskande enkelt och nytt sätt som vi kommer ta upp i vår diagnostik-serie framöver. Utöver detta slog han åter ett slag för vad som är sant och falskt med p-värden inom forskning.

Fysiologi vs Forskning
Många behandlingar och terapier i modern medicin är, eller har varit, baserade på vad vi vet om fysiologiska principer hos kroppens organ. Under 20 minuter fick sedan Ricardo Bellomo (forskare från Australien vars artiklar man räknar i tusental) i uppgift att reda ut vilka problem man kan sätta sig i om man gör detta utan att studera om behandlingarna faktiskt fungerar. Ett underhållande gatlopp mot allt från Adrenalin till hjärtstopp till EGDT vid sepsis.

Akutmottagning = Hundkennel?
Resa Lewis gav oss en liten inblick i hur man strukturerar och löser problem som uppstår när man skall vara ansvarig för en klinik där det finns forsknings-, utbildnings- och kliniska program som alla skall samverka. Detta visualisera hon genom berättelsen om sina fyra hundar. Efter föreläsningen var det flera frågor kring hundarna hos familjen Lewis än om hur man driver en akutmottagning.

Även endokardit kan vara spännande
Förra året gjorde David Carr succé genom att destillera ned aortadissektion till små användbara bitar av information och i år var det dags igen, nu för Endokardit. Det gäller att hålla reda på sina riskpatienter (klaffprotes, IV-missbruk, cytostatikabehandling och syfilis), hur man upptäcker dem (feber + 1: ryggsmärta, hjärtsvikt, neurobortfall eller AV-block 1) och vad man skall leta efter (feber, blåsljud, odlingar och anamnes på genomgångna invasiva undersökningar). Inget nytt och revolutionerande men ibland är det enkla också det svåra. En bra sammanfattning kan man hitta här: http://foamcast.org/tag/dassmacc/

Vårdpersonalen i centrum
Sedan kom en intressant föreläsning som jag upplevde belyste vikten av att engagera sig i samhällsfrågor kring hälsa även som arbetande kliniker. Det en stor tilltro hos många att det är någon annan som kommer ordna så att olika samhällsproblem fixas. Inte minst hos många som jobbar kliniskt, vi har fullt upp med att klara våra dagligen bekymmer “på golvet” och lämnar med varm hand över detta till forskare och politiker. Jag uppfattade dock att Diana Egerton-Warburton, en specialist i akutsjukvård, som forskat och jobbat mycket med alkoholproblem i Australien var av en annan uppfattning. När hon satt där som “någon annan” och kunde visa på vetenskapliga resultat för hur mycket alkoholrelaterade skador kostade samhället insåg hon hur viktigt det var att få med berättelserna och engagemanget från personalen på akuten. Som faktiskt såg det, många gånger, fasansfulla resultatet av vad alkohol kan orsaka. Det andra som man tog med sig var att många av våra alkoholrelaterade problem i Sverige sannerligen bleknar i jämförelse med Australien.

Vad vet vi egentligen om Trombolys?
Så var det dags för lite klinisk medicin och nu var frågan: kan man reversera Trombolys? Som under presentationens gång övergick till vad vet vi egentligen om Trombolys? Här hade Michelle Johnston efterforskat efter att en av hennes patienter fått trombolys på ett annat sjukhus och sedermera skickats till hennes sjukhus i behov av reversering av behandlingen. Det korta svaret är att det finns inget bra att reversera med utan behöver man verkligen reversera så kastar man på allt man har. Det visade sig också att vi har ganska dålig koll på vad trombolys faktiskt är och hur det fungerar mer specifikt än att det bryter ned blodkroppar.

En sång säger mer än tusen ord
Som perfekt avbrott mellan en lång föreläsningsdag och en kommande paneldebatt om forskning levererade musikaliske narkosläkaren Suman Biswas några av sina klassiker och några nya godbitar. Allt till enastående jubel. Har ni inte hört Suman innan kan ni hitta många av hans underhållande låtar här på youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=xuZl9tRqjoQ&list=PLldLv8PMpQ-0r1Du5pcBcgQZJF-bh8nEt

Paneldebbat
Dagen avslutades med en fortsättning på den paneldebatt om forskning som hölls på förra SMACC som fick mycket intresse och uppskattning https://vimeo.com/188764236. Här försöker man att debattera problemen med dagens forskningskultur som finns och ifrågasätta om detta verkligen är den bästa modellen för att driva forskningen framåt. Man diskuterade bland annat hur medicinska tidskrifter är uppbyggda, de många problemen som finns med peer-review systemet och hur tillgängligheten på genomförd forskning begränsas av många tidsskrifter. Tyvärr kom man inte riktigt upp i fart i debatten så som man gjorde förra året och levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna som fanns. För de som funderar på att bege sig in i djungeln runt forskning är denna diskussion, precis som den föregående ändå varmt att rekommendera.

Andra sammanfattningar

#dasSMACC – Endocarditis, Statistics, and Sickle Cell

http://stemlynsblog.org/dassmacc-day-1-with-st-emlyns/

Lessons Learned and Take Home Messages From dasSMACC – Day 1

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg