Innehåll
Dag 3, Torsdag – Att misslyckas och hantera misstag
Det här är sammanfattning av den tredje och sista dagen från SMACC i Berlin. Tidigare sammanfattningar finns här från måndagen, tisdagen och onsdagen.
https://twitter.com/medic914/status/880322230797950978
Utbildning
Dagens första paneldiskussion handlade om utbildning inom akutsjukvård och intensivvård med de många utmaningar som detta innebär både för den som skall lära ut och den som skall lära sig. Något som poängterades ganska tidigt är att man behöver bli bra på att lära sig ny kunskap eller procedurer man behöver också bli bra på att glömma (unlearn) saker också. Detta är en konst i sig och något man behöver öva på ju längre man kommer i sin karriär. Andra saker som diskuterades var:
- Mycket lärande sker i situationer när det inte finns så många handledare/lärare närvarande. För att utnyttja detta behöver vi bli bättre på att själva reflektera över vår praktik och ta till oss maximalt av dessa händelser. Detta sker naturligt för vissa men många kan behöva hjälp med detta. Man kan alltid fråga den lärande “Vad gick bra idag?”, “Vad gick inte så bra?” som ett sätt att få igång detta tänk.
- Om man jobbar med simulering var konsensus att försöka detta som en tjänst och inte som en institution. Använd dem för att göra bra simuleringar “på golvet” och inte bli låsta till simuleringsmiljöer.
- Försök att använda patientmöten istället för att fokusera lärandet till simuleringssiutationer.
- Återkoppling bör inte ske vid extremerna på normalfördelsningskurvan (meningit) utan både “det gamla vanliga” (yrsel, bröstsmärta, etc)
- Vi lär folk att “ge återkoppling” men inte hur man “tar emot återkoppling”. Detta är något vi behöver bli bättre på.
- Var en förebild, bästa sättet att styra framtiden är att skapa den själv.
How to fail
Därefter var det Kevin Fongs tur att prata om vad vi kan lära oss från rymdindustrin när det gäller att hantera misstag och oväntade händelser. Han pratade om olika nivåer man kan hantera misslyckas på och det är viktigt att vet vilken nivå ett fel kan innebära. Inom NASA har man “Fail operational”, “Fail safe” och “Fail deadly” där man beroende på vilket fel man tittar på har olika steg för hur det här felet kan hanteras. Detta är inte så långt ifrån hur man kan tänka för en patient vid planering av fortsatt vård/hemskrivning. Hans huvudpunkt var dock att mycket av detta är felhantering på systemnivå. När det gäller felhantering på individnivå behöver vi mycket förståelse och förlåtande.
Healthcare sits on a foundation of love and knowing when we fail we must forgive ourselves and others @Kevin_Fong #dassmacc pic.twitter.com/ilpQP0EZiu
— Dr Liz Crowe (she/her) (@LizCrowe2) June 29, 2017
Jenny Rudolph gav en väldigt spännande och interaktiv presentation om hur man kan hantera väldigt frustrerande och jobbiga situationer som kan uppstå på jobbet. Det uppstår lätt situationer som man uppfattar och tycker olika om där det ibland kan uppstå meningsskiljaktigheter. Dömande är normalt, så är även nyfikenhet. Det man behöver göra är att försöka kombinera dessa och vara öppen för att se situationer ur andra perspektiv. Hon föreslog ett enkelt sätt att göra detta. När man hamnar i en situation som är väldigt frustrerande gör man helt enkelt följande:
- Säger “Vad i helvete?!” (kanske inte inför alla utan enskilt)
- Klappar händerna 3 gånger
- Tar 4 djupa andetag
- Försöker hitta en ny infallsvinkel till situationen
Man kan självklart göra på olika sätt men om man inte har något bra sätt för hur man skall ta i itu med liknande problem kan man börja här.
Egna insikter
Ett av de mycket minnesvärda momentemen från hela veckan var när Martin Bromiley, make till bortgångne Elaine Bromiley berättade sin historia om hur det som inte fick hända hände. För dem som inte har hört talas om Elaine Bromileys historia eller inte sett dokumentären rekommenderar jag verkligen att man gör detta. Den finns att se här. Att hålla en presentation på en konferens med 2500 personer inom akut-, prehospital- och intensivvård var verkligen mäktigt. Man blev väldigt ödmjuk inför de risker som finns med det som vi sysslar med.
Svåra samtal
Jon Gatward pratade om simulering av det svåra samtalet och återkoppling efter den typen av föreläsningar. Hans huvudpunkter var:
- Han en plan och en struktur för hur du skall genomföra samtalet.
- Fokusera på innehållet och stäm av regelbundet med dem du pratar med.
- Skapa en trygg och ärlig miljö, folk märker när man inte berättar allt.
- Använd tystnad väl och ofta.
- Vid återkoppling vid en simulering, återkoppla i din roll, spelar du anhörig skall då återkoppla som anhörig, inte som kollega.
Risken men radiologi och ultraljud
Under dagarna har vi haft korta “Sonobytes”, instick av experter på utraljud som pratat om något utraljudsrelaterat. Idag var temat riskerna med ultraljud. Generellt upptäcker man signifikanta incidentalom på ca 40% av alla röntgenundersökningar vi genomför (ej medräknat slätröntgen om jag kommer ihåg korrekt). Endast 1% av dessa personer har nytta av att vi hittade incidentalomet. Här är cancern som hittades så att man kunde behandla den tidigare. Mot detta skall man ställa att 0.5% hade tydligt negativa effekter av att man hittade incidentalomet. Problemet finns idag vid formellt ultraljud och kommer också kunna bli ett problem i takt med att fler blir bättre på ultraljud. Kommer vi kunde blunda för den konstiga cystan på njuren bara för att ingen skrivit på ett röntgenbesked att den finns. Det här har man ansvar för som ultraljudsutövare att diskutera med sina kollegor och med sig själv samt sina patienter. Denna föreläsning “Sonobyte med James Rippey” är också starkt rekommenderad att man ser när den kommer upp digitalt.
Prognostisering inom intensivvård
Jack Iwashyna pratade om prognos och sjukdomsutveckling under tiden man är på en intensivvårdsavdelning. Det visar sig att 5% av patienter som får IVA-vård i australien använder 32% av antalet IVA-dagar och stannar längre än 10 dagar. Iwashyna tittar på hur detta kommer sig och vad som predikterar lång respektive kort tid på IVA. Efter dag 10 verkar det som att patientens demografi (ålder, tidigare sjukdomar etc) är bättre prediktor för vårdutfall än hur patienten mått och behandlats senaste dygnet på IVA. Man har ännu inte kunnat konstatera varför det är så men misstänker att man runt denna tid kommer in i någon form av status quo där man kanske pendlar i sin sjukdom men varken till det bättre eller sämre. Det verkar också som att de som vårdas av flera olika IVA/vårdpersonal-team tenderar att klara bättre än de som behandlas av samma personal hela tiden. Mycket spännande finns att hämta från deras forskargrupp.
Ubuntu
Konferensens sista föreläsning var kanske också den absolut bästa framfördes på ett mästerligt sätt av Annet Alenyo Ngabirano, ST-läkare i akutsjukvård från kapstaden i Sydafrika. Hon pratade om en väldigt utmärkande situation i sitt professionella liv och utvecklingen som sker i afrikanska länder i dagsläget. Jag har aldrig tidigare upplevt kraften i en riktigt bra berättarkonst men när Annet beskrev situationen hon ställdes för ute på landsbygden under sin läkarutbildning. Då stod luften stilla runt alla 2500 delegater. Både presentationen och budskapet Annet bar med sig var en fantastisk avslutning på konferensen.
https://twitter.com/globalEMdoc/status/880424014879092736
Avslutning
Helt slut var inte konferensen utan sista punkten var en paneldebatt om just svåra situationer som uppstår inom akutsjukvården. Medverkande var då bland annat Martin Bromiley och James Piercy, en vetenskapsjournalist som råkade ut för att svårt biltrauma, ådrog sig stora skallskdor och förlorade sin fru (http://www.bbc.co.uk/programmes/b05w3xpk). Dessa bidrog med mycket insiktsfulla kommentarer från patientens och de anhörigas perspektiv som gav ett helt annat djup i diskussionen.
Sammanfattning
Detta var den sista av 4 sammanfattningar från SMACC 2017 i Berlin. Det har varit ett helt subjektivt smörgåsbord av reflektioner och recensioner som ni har kunnat hitta här. Vill du veta mer om konferensen eller dess uppföljare som kommer vara i Sydney 2019 är det bara att skriva en kommentar. Jag kan verkligen rekommendera den här konferensen till alla som tycker att den verkar vara intressant. Konferensen som sådan är annorlunda och bara man är inställd på detta kommer det vara en helt unik upplevelse.
