#dasSMACC – dag 2 – Resuscitering och teamarbete

Tidigare sammanfattningar: Workshops, Dag 1

Här kommer en kort resumé av andra dagens föreläsningar. Tanken är att ge en, i bästa fall, representativ bild av föreläsningen. Förhoppningsvis kan verka som smakprov för att någon av er skall vilja titta på föreläsningen som alla kommer läggas ut online. Antingen på SMACC:s vimeo-kanal https://vimeo.com/smacc och/eller podcast https://itunes.apple.com/us/podcast/smacc/id648203376?mt=2

Förmiddag

Paneldiskussion: olika professioner i akutsjukvård
Dagen började med en interprofessionell diskussion om hur vi jobbar tillsammans i team. Pre-hospital vård, akutsjukvård och intensivvård är alla väldigt teambaserade och man är väldigt beroende av alla delar i sitt team. Den största behållningen med denna session var nog att den var så otroligt välmodererad av Walter Eppich (@LearnThruTalk). En pediatrisk akutläkare som verkligen gjorde ett fantastiskt jobb. Här är några saker jag tog med mig från diskussionen som var mycket givande:

  • Nästan alla ställer sig frågan när man börjar jobba “vilka jobbar jag med idag”, arbeta för att vara en av dem som alla vill jobba med.
  • Det är inte chefen som sätter kulturen på en klinik. Det är DU.
  • Vi tenderar att bedöma andra utifrån deras handlingar men oss själva utifrån våra intentioner, vad innebär dessa dubbla måttstockar för vår självbild?
  • Vid multidisciplinära simuleringar, se till att ha specifika mål anpassades för varje personalkategori.
  • Skapa en bra stämning för konsulter/andra kliniker som kommer på besök i det dagliga arbetet, stärker samarbetet över tid.
  • Se till att involvera flera kliniker på simuleringar, bygger samarbete.

Gör komplexa problem enkla
Efter förmiddagsteét gick Chris Hicks (@HumanFact0rz) igenom några generella koncept för att göra komplexa problem enklare. I komplexa situationer så tenderar vi att övergå inlärda beteenden och vanor. Hicks hävdar att i sådana situationer så kommer dessa överskugga eventuella mål eller utfall man sätter upp. För att bli bättre i komplexa situationer (som ett multitrauma eller hjärtstopp) så behöver man således träna och jobba med sina beteenden. Här är beteende viktigare än mål och processen viktigare än utfallet. Han pratade sedan om tre koncept med min godtyckliga översättning:

  • Emergence – Framträdande: Dela upp ett team i mindre bitar. Organisera ditt team (om du har möjlighet) till – “Luftvägs teamet”, “Thoraxdrän-teamet” eller “Infarts-teamet”. Dessa får du ett mindre men också överskådligt problem att hantera.
  • Faktorisera ned: På samma tema som ovanstående men utifrån situationen/problemet. Vi har ett “luftvägsproblem”, “cirkulationsproblem” men att man också försöker vara ytterligare specifik. Har man ett “cirkulationsproblem” men heller ingen infart kan man faktorisera ned ytterligare till “infartsproblem” och “cirkulationsproblem” där det första sannolikt är lättare att delegare och lösa än det andra.
  • Minska antalet variabler: Ju fler variabler att ta hänsyn till desto komplexare problem så genom att minska antalet variabler gör man ofta situationen mindre komplex. Detta kan man (och bör man) också tänka på innan. Vilka medlemmar behöver vi i ett trauma-team, vilka kan vi avvara? Hur gör vi våra procedurer, behöver vi allt material?

Chris Hicks a skrivit en artikel utifrån sin föreläsning som finns på emcrit: https://emcrit.org/emcrit/complexity-of-simple

Nurse-led codes
Därefter diskuterade man konceptet “nurse-led codes”, något som för oss från Linköping inte är något nytt utan är så vi har gjort sedan några år på främst hjärtstopp. Konceptet är helt enkelt att man har förflyttat ansvar och/eller delar av en resuscitering till en sjuksköterska istället för vad som ofta har skötts av en läkare. Här gick Ashley Liebig igenom vad jag tolkade som ett hjärtstoppsscenario. Här körs hela A-HLR algoritmen av sjuksköterskor medan läkaren/na fokuserar på differentialdiagnostik till hjärtstoppet och andra behandlingar som PCI/Trombolys etc. Detta liknar mycket så som vi har i Linköping i dagsläget. En mer utförlig diskussion har nyligen förts på emcrit om detta.

Simuleringstips
Innan lunch var Chris Hicks tillbaka med en live-simulering av ett mycket provocerande fall och tipsade om två användbara tekniker för just simulering. Det ena är Pause and Discuss som går ut på att man stannar ett scenario och diskuterar gjorde val och planering framöver. En viktig punkt här är att om man har en markör/levande docka och t.e.x simulerar ett fall där personen spelar en tydlig roll så skall man vara kvar i rollen under själva diskussionen och inte gå tillbaka till sitt “normala jag”. Sedan gick han igenom Die and Repeat som alla som spelat något form av TV/Dator-spel känner till. Misslyckas man kan man helt enkelt låt scenariot falera snabbt och ge personen en ny chans snarare än att försöka rädda eller släta över misstaget. Teorin är att detta kommer att ge ett bättre lärandemoment.

Eftermiddag

Efter lunch var en en otrolig blandning av olika teman och väldigt olika typer av föreläsningar. Vi fick följa genom Daniel Lichensteins fascinerande liv medultraljud (ingen av oss hade hört om honom tidigare). Här kan man sannerligen prata om en pionjär som inte jobbat i nedförsbacke men som lagt grunden till en hel del av de utraljudsprotokoll och kunskap som vi har idag.

MJ Slabbart pratade om beslutsfattande och fokuserade på det som kallas för naturalistisk beslutsfattande [se WIKIPEDIA]. Denna teori har vuxit fram efter att man studerat hur människor fattar beslut. Den skiljer sig något, men inte motsäger, den mer kända modellen med System 1 och 2 som Kahneman och Tversky beskrivit i sin bästsäljare Thinking fast and Slow. Många hävdar att Kahnemans modell inte fungerar så väl när experter fattar beslut inom sin expertis och där passar en naturalistisk modell bättre in. Vill man gräva lite djupare här kan man som vanligt lyssna när Scott Weingart diskuterar OODA-loops som är på samma tema.

https://twitter.com/Doctor_J_/status/880057886734417921

Sessionen avslutades med en legendarisk föreläsnings av David Cabrera med Animerade 16-bitars powerpoint-slides. Temat var anafylaxi men medicinskt var det inte något revolutionerande. Men tiden för att göra den presentation var desto mer beundransvärd. Ett måste när den kommer ut online!

 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg